Deltagare på Profylaxkurs:

"Hej! Jag och min man deltog på profylaxkursen som du höll i augusti och vill bara tacka för de verktyg som vi fick med oss och som starkt bidrog till att förlossningen av vårt första barn var helt underbar!
Vi båda hade läst boken, jag hade gått på förlossningsförberedande yoga utifrån bokens verktyg och kände oss "teoretiskt" förberedda.

Vattnet gick på natten, värkarna började direkt och jag signalerade med att räcka upp en hand och sucka efter varje värk. En timme senare var vi på förlossningen där det visade sig att jag var öppen 6 centimer. Vi fick ett rum och min man satte på lugn meditationsmusik och la sig bakom mig, kramade mig hårt och upprepade under varje värk att jag skulle vara lugn och tung. Jag kände mig trygg, hur varje värk gav mig superkrafter och när det började göra ont log jag och sa "Ja" och tänkte på vår son.

Vi hann inte ligga skedandes i mer än 40 minuter förrän krystvärkarna kom igång och jag kände instinktivt att jag behövde komma upp på alla fyra för att kunna kontrollera skeendet. På 30 min var han ute och det var ett fantastiskt samarbete mellan mig, vår son, min man och barnmorskan.

Boken och kurserna fick mig att lita på min kropp, gav oss värdefulla verktyg och bidrog starkt till den häftigaste upplevelsen i våra liv och för detta ska ni ha ett stort tack!"

Läst boken: 

"Hej Susanna!
Jag skriver för att tacka för din bok "Föda utan rädsla". Jag födde mitt första barn för sju månader sedan, och kom idag att tänka på min förlossning och att jag vill tacka dig. Jag har alltid varit rädd för att föda barn och gruvade mig inför att den dagen skulle komma. Jag brukade ofta tänka på hur jag skulle kunna gråta mig till ett kejsarsnitt etc.  Smärta var det som skrämde mig allra mest. Så när jag blev gravid köpte jag din bok och läste den i början av graviditeten och tyckte att den var väldigt bra. Sedan glömde jag bort vad jag hade läst, och inför förlossningen skummade jag igenom den igen, och "just ja, sådär ska jag ju göra när det drar igång".

När värkarbetet drog igång använde jag mig av verktygen att blunda, andas tyst, sänka axlarna och slappna av i ansiktet. Jag minns att jag också tänkte tankar som "Ner, ner bebis, tung, JA". Jag var ivrig på att få komma till BB då det kändes otryggt att vara hemma. Blev ändå hemskickad för att jag verkade oberörd och mina värkar var oregelbundna, men jag var några cm öppen. Fick höra att jag skulle komma tillbaka när det var 3 värkar på 10 min. Kvällen gick och jag jobbade på hemma, kände mig avslappnad och somnade mellan värkarna. Men värkarna blev aldrig "regelbundna". Jag vaknade plötsligt av en jättevärk och ett SPLASH. Vattnet gick och jag tänkte att "yes, nu kan de inte skicka hem mig!". När vi kom in igen fick jag ligga rätt länge i CTGn då bebisen hade reagerat på vattenavgången och de behövde veta att han mådde bra. Då hade jag rätt ont men jag fortsatte med att använda verktygen, jag låg bara där tyst och gick in i mig själv. Till slut blev jag undersökt och var då öppen 8 cm. Barnmorskan blev förvånad och menade att jag lurat allihopa. Då började jag gråta för att jag var besviken (tror jag?). Jag var nämligen så inställd på bedövning då jag varit så himla rädd för smärtan innan. Bedövning var det enda som jag meddelat var viktigt för mig när jag skulle föda.  Även om allt helt klart var hanterbart där och då. Jag fick lustgas och med den försvann all smärta. De kallade på narkosläkaren och jag hann tänka tankar om att strunta i bedövningen, eftersom allt gick så pass bra och jag gillade lustgasen. Men läkaren kom och jag satt och tjoade med honom, och frågade hur det gick där bak då han satte nålen fel först. Hörde hur de pratade om att det var otrolig hur lugn jag var.

Jag kände krystvärkarna och min BM bad mig slappna av under dem. Efter ett tag när det började vara dags att krysta var hon tvungen att gå och hjälpa någon annan, jag sa "inga problem, jag slappnar av några värkar till". 
Allt var så himla mysigt, jag satt på en pilatesboll med lustgasen och åt lite choklad och hade inte det minsta ont. 
Krystandet gick också jättebra, även om jag fick ta i mer än vad jag trott.

Din bok var så himla bra och jag kan inte fatta att jag inte bara födde utan rädsla, men även utan smärta. Såhär i efterhand ångrar jag lite att jag tog bedövningen men känner mig ändå nöjd. Just ja, min barnmorska frågade nåt om hur jag kunde vara så lugn, "jag läste en bok" tjoade jag glatt. Hon kom senare och frågade, "Vad har du läst för bok egentligen??". Fick även kommentarer att "såhär föder inte en förstföderska!" "det här är guldkornen vi tar med oss". Det var en jättehäftig upplevelse och jag kunde på något sätt "se" värkarna utifrån. Jag varken skrek eller grät av smärta en enda gång och det trodde jag aldrig.

Så återigen tusen tack för att du skrev boken!"

Läst boken:

"Hej Susanna! Ja, det känns helt underbart med förlossningen ...
Det var jättehäftigt hur rädslan bara försvann (nästan, det var iaf inte någon dominerande känsla). Tänkte på att inte hamna i flyktbeteendet du beskriver under värkarna och lyckades med ansikte och hålla still fötterna men axlar och nacke var jättesvårt och blev helt spända men då visste jag ju precis var jag behövde hjälp med massage och kunde få det av mina 
underbara stödpersoner som trodde på mig hela tiden. Kramar!"

Blivande barnmorska:

"Hej Susanna!
Redan i pausen på föreläsningen med dig i Falun ringde jag min höggravida vän. "Jag är helt såld – Susanna är bäst och det här ska jag berätta om så fort vi ses". Hon fick så klart ett exemplar av din bok ...
I tisdags föddes hennes lilla tös. Jag var med under förlossningen och den var helt fantastisk. Min vän hade verkligen tagit till sig av din bok och vi andades, slappnade av och X kunde verkligen konsten! Jag tror inte att det kan bli bättre!
Ett stort tack till Dig för att du skrivit denna bok! Jag är så förundrad över att du med så små enkla verktyg kan bidra till att kvinnor kan få en positiv känsla/upplevelse av sin förlossning. Det här är något som jag alltid kommer att jobba med i mitt blivande yrke som Barnmorska! Stor kram till dig!"

Läst boken: 

"Hej Susanna!

Jag har tänkt att jag skulle skriva till dig ett tag nu. Ca en vecka efter att din bok kom ut i handeln och tio dagar innan min förlossning fick jag hem den och läste igenom den. Kände snabbt att den var intressant och givande och fick även min sambo att läsa vissa delar av den ...
Är själv sjukgymnast och tog lätt till mig ditt språk. Tack vare dina kloka ord och konkreta råd blev den här förlossningen en mycket positiv upplevelse.

Med mitt förra barn var jag på sjukhuset i 22 timmar, fick epidural och hämtade mig inte förrän efter flera veckor. Jag och min dotter fick ingen bra start och första tiden med henne blev tyvärr väldigt jobbig. Denna gången gjorde jag nästan allt arbete hemma (det fungerade verkligen jättebra) och hann bara vara på BB i 30 minuter innan Ludvig kom. Använde nu bara TENS och lustgas. Denna gång var det kärlek vid första ögonkastet och ren njutning från första stund med min bebis. Jag var pigg som en mört redan nästa dag.

Jag är glad över att jag har fått två så olika erfarenheter och mycket tacksam över att jag läste din bok, för jag hade en enorm nytta av den. Jag kan ärligt säga att jag tack vare den fick en fantastisk förlossningsupplevelse. Kunde slappna av fullständigt, andas ljudlöst och på väg in till sjukhuset hade jag mycket god nytta av att ljuda. Min sambo påminde mig hela tiden om att ljuda lägre och lägre och tack vare det slapp jag få panik. Jag är så tacksam över att du har givit ut den här boken! Jag är säker på att den kommer att hjälpa många fler.

Än en gång – TACK!"

Läst boken: 

"Hej Susanna, skriver nu äntligen till dig för att tacka för din fina och inspirerande bok "Föda utan rädsla". Inför min tredje förlossning som var beräknad till den 21 juni i år beställde jag boken tre veckor innan. Jag sträckläste den och kände mig genast tryggare. Trots att de två föregående förlossningarna både var snabba och smidiga, utan smärtlindring och med hjälp av profylaxandning och mentalträning, så kände jag en oro inför hur jag skulle klara den tredje förlossningen ...
Boken hjälpte mig att hitta tilliten till min kropp. Min enda konflikt var om jag skulle klara av den lugna ljudlösa andningen då min tidigare andningsteknik både lät och var snabb vid kraftfulla värkar.

Tidig lördagsmorgon den 11 juni kände jag en molande känsla. Tog ett varmt bad. Ringde lite senare förlossningen och förvarnade att vi nog skulle komma in. Men sammandragningarna blev aldrig regelbundna och till lunch var de som bortblåsta. Söndag morgon kände jag återigen en molande känsla i magen men få sammandragningar. Hela familjen lade sig för att sova middag men jag var den enda som inte lyckades somna.

Tio i fyra sätter värkarbetet i gång och de är regelbundna, tre på tio minuter. Ringer förlossningen, väcker min man, barnen sover vidare, mormor kommer. Klockan är fyra på eftermiddagen då vi startar bilen och kör iväg, resan till sjukhuset tar ungefär en och en halvtimme. Jag sitter djupt koncentrerad i vår lilla bil. Tänker ner, släpp taget och jag andas lugnt och ljudlöst, suckar. Värkarna blir mer och mer kraftfulla och jag tänker "jaa ­det här klarar vi fint, barnet och jag". Känner ett djupt och innerligt samarbete med bebisen i magen. Allt som sker utanför; solen, människor och bilar, min mans upprymdhet får föga uppmärksamhet. Jag dyker längre och längre ner i djupet av mig själv (universum). Ord som "vi klarar det" "lugn och stark" och "kärlek" dyker upp så fort som jag likt ett flöte vill flyta upp och spänna mig. Det sista jag hör mig säga är "berätta mig din saga" då de omisskännliga krystvärkarna pockar på.

Jag frågar min man om han är lugn och sedan ber jag honom att korsa två heldragna linjer i vägen för att stanna vid en folktom rastplats. Ring ambulansen hinner jag säga. Jag tar med mig en handduk, går in i skogen som tycks kalla på mig och hinner knappt dra ner byxorna förrän den första kraftiga krystvärken sköljer över mig och jag håller handen på barnets huvud. Jag står på knäna och tänker som det står i boken "tryck ut tampongen" och fäster blicken i en eldsbagge ...
Min man kommer springande med barnmorskan i telefonen och jag skriker "dra ut den": Min man undrar hur men hinner inte tänka så mycket mer då barnet kommer med ett plask och ett vackert skrik (vid andra krystvärken). Han kastar telefonen och fångar barnet. Klockan fyra fyrtiotvå föds barnet. Barnmorskan ber mig att ligga på rygg med barnet på magen. Vi ligger invirade i fuktiga handukar, fortfarande länkade till varandra via navelsträngen, blickandes upp mot lövverket och solen som silar in. Vi är täckta av barkflisor och löv. Barnet som fortfarande är könslöst för oss tittar upp med stora mörka nyfikna ögon på världen utanför magen.

Strax kommer ambulansen och väl där inne tittar vi efter; en flicka!"

Föda utan rädsla
www.fodautanradsla.se

Telefon:
+46 708 44 83 33 

e-post
info@fodautanradsla.se